Fem krimanalromaner under lupp

Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang



I den här romanen utreds ett mordfall som sker ute på en ö i Bergslagen. I romanen dyker upp Langs huvudrollsfigurer litteraturstuderande professorsdotter Puck Ekstedt och licienciaten i historia Ejnar (Eje) Bure. Mellan/nära dem händer det ofta mycket underliga saker, inte minst i kärlekens tecken. Romantiken mellan dem blomstrar och bär vidare. Maria Langs roman liknar Agatha Christies romaner med många pusselbitar (som i början är helt spridda) i mordutredning och komplicerade människorelationer vilka utlöses i ett eller flera mord - en lugn idyll spräcks: i detta fall på ett sommarställe på en vacker ö dit gästerna är inbjudna.

Puck blir inbjuden som gäst till sina bekanta till en ö som ägs av stilige och förmögne Rutger Hammar. Hans stuga heter Lillborgen som ligger på Ön (kallas så i romanen) i sjön Uvlången i Bergslagen. Där samlar han och hans fru med sina gästern under en sommarhelg för att umgås med varandra och ha trevligt tillsammans.



Puck överraskas under en promenad av ett häftigt regn och hon kryper in under ett träd och därunder gör hon ett hemskt fynd: en av Hammars gäster har blivit strypt med en röd sidenscarf.



Pucks fästman Einar Bure beslutar att kontakta sin gamle vän Christer Wijk, kommissarie vid Stockholmspolisen, och ber honom komma till ön för att lösa mordfallet.

Känslorna och relationerna är många mellan dem som är inbjudna gäster på ön, kanske lite för många, tycker jag. Det var svårt att följa med. Mordmotivet ter sig vara kärleksrelaterat eller svartsjuka. Alla gästerna knyts samman genom många kärleksband och svartsjukan flödar bland dem. Alla har något att dölja (som namnet på romanen avslöjar), men det är bara en av dem som är mördaren (titeln på boken syftar på detta).

Puck tar en berättarroll i boken och hon är en viktig del av ”deckarteamet” med Christer och Eje (hon lyssnar/ser, ställer frågor och utreder). Puck litar stenhårt på Ejnar (även om det finns lite svartsjuka mellan dem i filmen) och tillsammans utgör de ett väl sammanhållet team. Maria Langs mordutredare i denna bok (som tillkallas till mordplatsen) heter kriminanalkommissarie Christer Wijk som röker pipa (i filmen: kedjeröker cigaretter), har mörkt hår, är lång och blåögd samt en bra lyssnare. Wijk är lite trög i tankarna och agerar ganska långsamt. Det är de här tre personerna som bär intrigen genom hela romanen. Man röker mycket (och dricker; men det är ju midsommar) i filmen.

Figurerna är väl och noggrant beskrivna, kvinnorna lite förföriska och lättsinniga till naturen. Tuva Novotni är ett ypperligt val till att spels Puck E: rar, ljuvlig och mycket söt. I boken beskrivs hon som liten, mörk och söt. Erotik och kärlek som börjar komma upp till ytan är en mycket viktig del i boken, men även i filmen. De här kärleksförhållandena kommer upp till ytan och de är ganska många och . I den här boken händer allt på en liten ö, dit samlas folk med olika bakgrunder. De flesta har nog en akademisk/kulturell/litterär bakgrund.

I romanen mördas två människor och en av de boende på Ön begår självmord. Mördaren åker fast då det kommer fram att två av huvudfugurerna lever i en hemlig lesbisk relation. Detta måste ha varit ovanligt i slutet av 1940-talet, åtministone offentligt och så öppet. Mördaren/mördarkandidaterna står nära till hands, och läsaren får väl tänka ut vem som är mördaren och vem som eventuellt är nästa offer.

I slutet samlas alla ”levande” (det finns alltid en rätt så liten skara misstänkta samlad) till ett rum där den dramatiska upplösningen presenteras. (såsom i Agatha Christie romaner ofta är fallet).

Något dramatiskt sker nästan alltid i slutet av varje kapitel. Det är en roman med en stor skara människor som har olika och komplicerade relationer till varandra, vilket leder till att romanen är lite svårläst, tycker jag. Det var besvärligt att följa med och ha koll på vem som gjorde vad, när och med vem. Rollfiguren ”Pyttan” var inte alls med i filmen, men förekommer flitigt med sina inlägg och idéer i romanen.



I romanen har man mycket kontakter över till fastlandet, man åker båt rätt ofta, men filmen bygger på att ingen båt eller eka går att använda, Einar försöker reparera motorn (det ökar spänning i filmen).



Ord Förklaring enligt SAOL Sida

purken (vard.) missnöjd, stött, sur 29

fjärdingsman biträdande polisman på landsbygden (i äldre tid) 53

najad 3 käll-, sjö-, el. Flodnymf (även bildl. om badande flicka9 97

tubba locka, fördela 137

tätatät variantform tête-à-tête 138

lärft 5 (lin)vävnad 160



Roseanna av Maj Sjöwall och Per Wahlöö





Roseanna är en polisroman där Martin Beck, Lennart Kollberg och deras kollegor utreder det brutala mordet på amerikanskan Roseanna McGraw. Roseanna är skriven av författarparet Sjöwall/Wahlöö som utkom 1965.



Boken och filmen börjar då en död, naken och misshandlad kvinnokropp hittas i Göta kanals sluss i vattendraget ut i sjön Boren, närmare sagt i Borenshult som är en del av Motala kommun i Östergötland. Tiden är nog olik i filmen. Händelserna i filmen utspelas i modernare tid och för övrigt är filmen också en moderniserad version av händelserna/tidsepoken i boken. Problemet uppstår då liket inte kan idenfieras. Den hittade kvinnan är mördad, hon har blivit utsatt för grovt sexualt våld, hennes ålder är mellan 25 och 30 år och hon har ett speciellt födelsemärke på ena låret. Mycket annat vet man inte till att börja med. Det är lite konstigt att inga papper/identitetshandlingar eller personliga tillhörigheter hittas.



Motalas lokala polis tillkallar Rikspolismyndigheten från Stockholm för att undersöka fallet. Martin Beck kommer med sina medarbetare ner för att företa en utredning kring mordfallet. Även Interpol kopplas in för identifiering av offret, i synnerhet anlitas amerikansk polisman med namnet Elmer B. Kafka då offrets identitet vaskas fram. Flera månader går utan något som helst resultat innan Roseanna McGraw från Lincoln i Nebraska i Amerika anmäls som saknad av Interpol. Hon har försvunnit i Sverige och har rest som turist på kanalbåten Diana under mordnatten och även den okände förövaren har befunnit sig ombord på en av de många kanalbåtarna som regelbundet trafikerar i kanalen. För att försöka hitta en misstänkt går Beck och hans kollegor igenom av medresenärer tagna bilder och videofilmer som de kan hitta i hopp om att mördaren är med på bild/video, och de lyckas äntligen med det. En turist har filmat en kort snutt där Roseanna umgås med en okänd ung man i gråspräcklig tweedkavaj och sportmössa. Nu gäller det att snabbt hitta denne kepsman som annars även beskrivs som lång och klädd i grå gabardinbyxor och brunaktiga skor. Med hjälp av på båten resande turisters fotografier och filmer med kanalbåten rekonstruerar Beck Roseannas sista dygn på kanalbåten. Polisen kommer fram till att mannen i fråga har rest som däckpassagerare och åkt en blå Monark-moped som även finns lastad ombord. Mannen identifierades som Folke Bengtsson, men för att gripa den listige och ihärdige mördaren blir Beck tvungen att använda sig av en vacker kvinnlig polis som lockfågel.



Detta är en realistisk polisroman som beskriver samhället, miljöerna och tiden som de faktiskt är. Det finns en huvudhjälte, Martin Beck, men han är omgiven av särdragna kollegor.

Filmen följer ganska bra och i stor drag med bokens intriger och handling, dock många fint framställda detaljer som är med i boken saknas i filmen, vilket inte var bra, tycker jag. Vem var Roseanna, varför var hon i Sverige, förblir lite vagt. I filmen jobbar Folke Bengtsson som försäljare av sanitets- och duschprodukter, i boken på expedition i en åkerifirma.



Jag tycker att boken var bättre än filmen. Boken innehåller flera fakta. Filmen, anser jag, var ganska blek. Figurerna var inte speciellt särdragna. Skådespelarna var inte heller så bra och karäkteristiska som i senare Beck-filmer. Jag tycker att jakten på mördaren eller filmens katt- och råtta–lek med den av polisen identifierade mördaren och dennes anfall på det kvinnliga lockbetet var lite för långdragen, ihållande och på något sätt enkel och tråkig i slutet av filmen. I berättelsen finns det egentligen två mördarkandidater/-misstänkta (alla andra sorteras bort) av vilka den ene faller bort lite för enkelt, tycker jag. Och den andre kandidaten hittas ändå ganska lätt och jagas/förhörs febrilt. Själva jakten på mördaren av Roseanna tog inalles 6 månader och 19 dagar.



Handlingen i ”Roseanna” är rätt så bra och genomtänkt, men samtidigt också lämnas utrymme för läsaren/tittaren att spekulera i vem mördaren egentligen är och vilket/vilka motiv han hade i sitt förövande av våldsbrottet, vilket är viktigt i en bra berättelsen. Själv skulle jag velat ha en ännu större skara misstänkta och ett lite mera komplicerat slut. Enligt min mening var slutet nog lite för enkelt, men mycket bättre i boken än i filmen. Vad som också förblev lite vagt var förövarens djupaste motiv till våldshandlingen – kvinnohatet; det kommer nog fram, i synnerhet i boken. I den här boken är motivet tydligt personligt förankrad och poliskåren utreder fallet utifrån ett psykologiskt motiv.



Karaktärerna är lite olika i filmen än i boken. När det sedan gäller själva karaktärerna är ganska lågmälda i filmen fastän boken och filmen bygger på skildringar och beskrivningar av miljöer och människor. Martin Beck är i boken kanske lite surare och argare än i filmen. För övrigt är Beck en ganska vardaglig person (med magbesvär och kaffedrickande samt trött/sliten) som inte trivs med sitt arbete, sitt äktenskap och samhället. Även om han inte trivs med jobbet, jobbar han hårt, målmedvetet och intensivt för att gripa mannen. Men även om hans äktenskap är ruinerat, tänker han hela tiden på sin familj och känner sig skyldig till det dåliga parförhållandet. Han håller på med byggande av miniatyrskepp på fritiden. I filmen röker han inte, han har slutat med det, men i boken röker han jämt.



Gunvald Larsson (merverkar inte alls i boken” Roseanna”, men är med i filmen. Han kommer först i den tredje boken Mannen på balkongen av Sjöwall-Wahlöö sviten ”tio romaner om ett brott”. Gunvald är tuff och retar i ord (t.ex. vissa repliker i filmen) och förvånar/överraskar i handling (t.ex. skarpskott i skytteträning i filmen). Även Kollberg är lite nertonad i filmen i jämförelse med boken. Kollberg trivs inte så bra heller med jobbet, bär inget vapen men tar fast på förövare på mjukare sätt.



Humorn odlas inte så mycket i filmen som i boken, men är nog insyltad på vissa ställen. I ”Roseanna” är Martin Beck gruppens obestridde ledare, säger som det är. Boken är lätt samhällskritisk och den skildar samhället, t.ex. byrokrati i samhällsmaskineriet, det kan man konstatera redan på första sidan av romanen där det berättas hur ett beslut över användning av mudderverk bollas mellan myndigheterna. Förbrytararna är alltid en del av samhället, och brotten återspeglar samhället som vi lever i.



Ord Förklaring enligt SAOL Sida

lynnig nyckfull, oberäknelig 6

nyter glad och nöjd 9

undersätsig kortväxt och kraftigt byggd 14

luguber sorglig, dyster 18

sävlig långsam, maklig 33

hurts 2 underskåp på skrivbord 34

hispa 1 hus; anstalt; mentalsjukhus; sinnesundersökning; vansinne (Svensk slangordbok) 36

stag 5 stöttande stållina; sträva av metall 40

skott 5 (här) skiljevägg 54

vrenskande vara motspenstig 104

snömodd snölask 126

gängad försedd med gängor 129

berlock 2 hängsmycke 151



Innan frosten av Menning Mankell



Henning Mankell är en av mina favoritförfattare i svensk litteratur. Hans böcker är välskrivna, lättlästa och ganska spännande. Boken är indelad i fyra huvudkapitel, prolog och epilog. I romans huvudroll står nu Kurt Wallanders dotter, Linda som nu efter avläggandet av polisexamen börjar arbeta vid Ystadpolisen. Nu samarbetar hon med sin far som endast bär en biroll i den här delen av romansviten.

Filmen och romanen bygger på detta lite krånglande sammarbete mellan far och dotter. I filmen glömmer Kurt Wallander sin dotter Lindas examentillställning. Kurt och Linda har lite olika uppfattningar om hur man ska sköta sitt jobb.

Romanen och filmen börjas med en beskrivning av en incident i Sydamerikas djungler i Guyana år 1978, där en fanatisk religiös sekt begår ett kollektivt självmord. Den här händelsen utgör en bas för kommande händelser i berättelsen. Allting gick inte enligt planerna, ondskan gryr. Efter denna tillbakablick fortsätter romanen och filmen med att en flock brinnande svanar flyger över en närbelägen sjö. Linda har precis tagit sin polisexamen när ettt okänt och märkligt samtal kommer in till polisstationen. Det förekommer en engelsk bibel med citat skrivna på hebreiska tecken, något som tyder på att en livsfarlig, religiös fanatiker är den skyldige till vidriga fenomen. Snart står en ungtjur i lågor hos en bonde. Boken innehåller några fasansfulla mord på människor. Mördandet börjar med att en äldre dam hittas död med händer knäppta i bön i en koja i skogen. Kvinnans avkapade huvud och avsågade händer hittas även i kojan.

De kommer fram till att en domedagssekt (sammanlagt 26 personer) med två huvudgärningsmän i spetsen utför skilda attentat runt om i Skåne. Ett par dagar senare hittas en gammal kvinna död i närheten av platsen. Senare hittas en till kvinna mördad och en lastbil med sprängningsmedel på flaket är också förvunnen.

I romanen bor Linda hos sin väninna Anna som beter sig mentalt närmast konstigt och obalanserat. När utredningarna börjar försvinner Anna. Jakten på sektens medlemmar och ledare påbörjas av polisen. Sekten tror på ren religion inom kristendomen. Budskapet är att allt som är emot bibeln måste ”rengöras” och att allt detta måste ske med brutala våldsaktioner mot andra människor för att rensa bort orena företeelser som dessa människor står för eller representerar (mördar syndiga människor och spränger kyrkor).



Wallander är en bra och kunnig polis som litar på sitt yrkeskunnande, sin mångåriga erfarenhet av polisiärt arbete och sina instinkter.Wallander tycker om och lyssnar på klassisk musik, tycker om att arbeta och slita hårt. Han står för och lever för jobbet. Det finns egentligen inget annat liv förutom jobbet för honom. Han är frånskild och i början (i såväl romanen som i filmen) är förhållandet till Linda lite svårt men de lär sig steg för steg att leva och arbeta tillsammans.



Romanen är dagsaktuell som alla Mankells romaner. Samhället står i fokus, mördarna och offren skildras i det samhälle som vi alla lever i. Vi alla lever i ett samhälle som påverkar oss. Livet är vardagligt, men mångsidigt och kontroversiellt i alla dess nyanser. Världen och människan är också ond. Morden utövas brutalt och förövarna är ofta grova och flyttar smidigt över gränserna. Man kan även uppfatta lite samhällskritiska sidospår i boken. Jag tycker den var lättläst, välskriven och spännande i jakten på mördaren, handlingen tar och bär med sig, den norska förövaren bosatt i USA och sedermera i Danmark beskrivs på ett intressant sätt.



Huvudrollsinnehavaren Linda Wallander vacklar lite såsom man ofta gör i början av sin arbetskarriär innan man blir varm i kläderna. Polisen Stefan Lindman förekommer i både boken och i filmen (där hans roll är nog större). Han har flyttat till Skåne och börjat arbeta vid Ystadpolisen och det börjar genast tända till mellan honom och Linda.



Ord Förklaring enligt SAOL Sida

homma 1 [å] (prov.) ryssja 17

bända II bryta, öppna; spänna 35

ranglig skranglig 93

burdus framfusig, plump, brysk 123

förespegling 2 inge falskt hopp om 294

tärd sliten, avmagrad 338

smutta I ta en liten klunk, smaka 357



Berättelse om herr Roos av Håkan Nesser



Håkan Nessers fina bok är i fyra delar. Det var en lysande berättelse, vilken får ett lite sorgligt slut, tycker jag. Slutet blir också lite öppet och läsaren kan lätt tycka att allt som skedde skulle också ha kunnat ske på ett något annat sätt då slumpen och enstaka händelser tar en större roll.

Boken är rätt så lättläst och gripande. Jag var tvungen att sluka den. Temat i boken är att våga ta chansen i livet för att förändra sitt liv och sin situation, öppna nya dörrar, fånga ”bollen”, ta risker, bryta av, vara modig och nyfiken på livet, ta ett stort beslut, chansa, göra något annat, kanske lite kontroversiellt eller ovanligt”. Numera ligger det kanske i luften man borde satsa på något annat, inte leva som tidigare, i sin trista tillvaro. Om man chansar, kan det bli vinst, men det finns alltid risk för förlust. Oftast händer det mord i just dessa sammanhang då man gör något ovanligt i sitt liv, i synnerhet i deckare.



Det var en polisroman i allra högsta grad med alla utredningsmetoder men boken var en roman om frustration, nya infallsvinklar på livet och livsöden men det var också en roman om ömhet och omsorg mellan två personer i helt olika åldrar. Men detta var också en sorts äventyrsroman med två människor på rymmen. I slutet av romanen förblev Annas och Valdemars öden lite hängande i luften, trots allt. Äventyret ute i Europa var inte planerat i förväg, allting började gå snett efter Steffos dråp. Valdemar styrde kosan till sin bortglömde son och fick försoning i slutet av boken.

Romanens djupaste budskap gestaltas hos Ante Valdemar Roos som är en 60-årig man som inte längre är i sina bästa dagar, om han överhuvudtaget någonsin har varit det. Livet är grått och trist, han är själv tråkig, tycker många och han har ett mycket tråkigt liv och trist äktenskap. Han är ”borta” och viftar med sina tankar samt tänker på sin döde far. Det centrala budskaper kan återges i en mening som ofta upprepas i boken: ”Bättre än så här blir algrig livet. Aldrig bättre än så här.” Den härstammar från fadern till herr Roos. Det blev lite oklart åtminstone för mig hur mycket minnena inverkade på händelseförloppet med självmord i slutet av boken. Upplägget är fantasieggande och dramatiskt. Vem har inte någon gång lekt med tanken hur det skulle vara att helt enkelt byta liv och gå andra vägar? Men Anna vill också bryta av, skall det visa sig i romanen, bort från allt tidigare, bort från pojkvännen sin. Det växer fram en lite märklig vänskap mellan Anna och herr Roos. Det kunde kanske ha blivit en idyll. Men romanens verkliga behållning ligger någon annanstans, i den ömsint och respektfullt tecknade bilden av en osannolik vänskap mellan två mycket olika ¬individer, förenade av en slump – och av känslan att vara främlingar i tillvaron. Om detta hade Nesser gärna fått berätta ännu mer, tycker jag i alla fall. Även om vi får lära känna herr Roos och hans tankar ganska ¬ingående och upptäcker att han kanske inte är fullt så endimensionell som alla andra i hans närmaste krets verkar vara övertygade om, kan såklart Nesser inte låta handlingen stanna vid denne mans små filosofiska funderingar. Om herr Roos och Barbarotti skall samsas inom samma bokpärmar måste gåtor skapas och något brott begås.

Herr Roos är en 59 år gammal ekonom på en liten firma (Wrigmans Elektriska i Svartö). Han har pyrofil läggning och hans far har begått självmord genom hängning. Han beskrevs av samtliga, inklusive hustrun och honom själv som en av de långtråkigaste och humorfattiga männen i världen. Hans nuvarande hustru Alice Ekman-Roos har två döttrar (Wilma och Signe) från sitt tidigare äktenskap.

Efter en totovinst ( 2 miljoner kronor) börjar Roos ompröva sitt liv och bete sig lite konstigt vilket märks i en liten skala av hans hustru Alice. Han säger upp sig från sitt arbete och köper ett litet nedgånget och falurött torp mitt ute i skogsmarken (som heter Lograna och är 40 km från Kymlinge). Omgivningen runt om är nästan obebodd. Han åker dit varje dag under arbetsveckan, handlar mat och förnödenheter, tillbringar vardagarna på ett lugnt vis och njuter av livet och lugnet medan den övriga familjen tror att han åker till jobbet under vardagarna som vanligt.



En förmiddag efter ankomsten till stugan märker Roos att någon har sovit över i stugan under helgen och ätit mat, men att denna person nu är borta. Så småningom efter ett par minneslappar ger personen sig tillkänna. Det är en ung kvinna i 20 årsåldern som heter Anna Gambowska (med polskt påbrå) som är på rymmen från ett behandlingshem Elvafors för drogmissbrukare (som leds av Sonja Svensson). Även Anna är på ”glid" med sitt liv. Hennes mor befinner sig i Polen. Anna har inte trivts på hemmet och i bakrunden smyger även hennes före detta osympatiska och våldsamma pojkvän, kroaten Stefan "Steffo" Ljubomir Rakic som jagar efter henne. Stefan kommer till torpet med sin skoter för att leta efter Anna (han har fått tipset av Annas mor). Stefan hittas senare dräpt i närheten av stugan av polisen, som börjar utreda herr Roos försvinnande.



Håkan Nessers polisman heter kriminalinspektör Gunnar Barbarotti som dyker upp först i bokens andra del, då utredningen börjar. Han har fått ena benet gipsat och således arbetsförhindrad (detta förhinder återkommer på flera ställen i boken), efter en fallolycka i samband med renoveringen av huset. Bokens första del berättar om herr Roos och Anna. Vid sidan om kriminalinspektör Barbarotti arbetar kriminalinspektör Eva Backman (vars pappa Sture Backman bor i Rödmossen i närheten av herr Roos stuga). Det är närmast de två som börjar utreda dödsfallet utanför torpet samt Annas och Valmemars mystiska förvinnande. Händelserna äger rum i en påhittad stad som heter Kymlinge någonstans i Västsverige. Maardam i Nederländerna är en annan plats i Europa dit Valdemars öde leder.



En fasansfull händelse inträffar och plötsligt är det omaka paret på flykt och åker på motorvägarna ute i Europa. En av orterna som besöks heter för övrigt det fiktiga Maardam. Anna har blivit mycket sjuk och lider av huvudvärk och har ont i ena armen, sover mycket under bilresan. Denna sjukdom beskrivs så bra att man hela tiden är rädd för att hon inte kommer att klara sig. Herr Roos lämnar ett brev hos sin son som ger brevet till polisen. I brevet berättar han att det var han som slog ihjäl Stefan då denne hade anfallit Anna. Brevet är också ett avskedsbrev med självmordstankar. Herr Roos åker ut på landet, dricker whisky och skriver i sin anteckningsbok några rader innan han tar fram kniven (men tvekar). Anna ligger på sjukhus men klarar sig bra. Hon minns inte hur allting gick med Stefan i deras kamp. I slutet av boken skiljer sig komissarie Backman från sin man. Och även fallet med klotteri klaras upp.



Gunnar Barbarotti och hans poliser är inte huvudpersoner i den här polisromanen utan det är paret på flykt. Barbarotti and andra poliser dyker upp först i senare delen av boken. Boken handlar mest om berättelsernas andra personer, förövare, offer och inblandade. Bokens berättelse beskrivs till stor del ur deras synvinkel även om berättarperspektivet skiftar. Bokens huvudpersoner är på väg till någonstans, de söker efter någon eller något och den innehåller många spänningsmoment. Sist och slutligen är herr Roos på väg till sin son Greger som bor i nederländska Maardam.



Jag har varit en stor och hängiven beundrare av Henning Mankell och Liza Marklund men nu har jag hittar Nesser, måste jag verkligen medge. Nesser kan verkligen beskriva personer, tid och plats. Det är inte en mördares tankar i kursiv stil i två sidor här inte. Det är filosofiska funderingar och personliga minnen som får ta hundratals sidor i anspråk, och det blir bra. Det är respektfullt och något alldeles särskilt. Mordet och brotten är inte de viktigaste, utan livet och människorna i olika livsöden. Liket på Stefan hittas först i slutet av boken.

Vad ska hända? Vem dör? Vem kommer att bli offer, och vem förövare? Vad är värst? Jag vill inte att någondera ska ske, jag vill kunna styra berättelsen och låta det fortsätta som det varit, fin samvaro och ett lugnt liv, men det blir det nog inte. Men det är inte jag som styr, och det är nog lika bra det.



Ord Förklaring enligt SAOL Sida

oförvägen djärv, orädd 84

hulka I snyfta, gråta ljudligt 101

orv 5 lieskaft [å] 138

tråg 5 avlångt kärl (för deg) 195

fingerblomma 1 fingertipp; fingeravtryck (http://sv.wikipedia.org/wiki/Fingerblomma 12.12.2013) 226

ök 5 drag- el. lastdjur 297



Till offer åt Molok av Åsa Larsson

Boken får riktigt bra och otroligt spännande, men också för att person- och miljöbeskrivningarna och de interiöra beskrivningarna av t.ex. hus är så genomtänkta, noggranna och trovärdiga. Språket är lätt, det flyter och man läser med stigande spänning, i synnerhet i slutet då mördaren avslöjas.

Detta var en mycket skickligt författad och vackert skriven bok med många plan och nivåer. Boken gav mycket att tänka på. Dessa nutida dödsfall knyts mycket trovärdigt och skickligt samman med mord (och motivet till mord; pengar/personliga förmåner i form av pengar) och andra händelser (aktier, arv, familjeband, far-son) ur det förflutna vid Kiruna-gruvorna (samhällelig bakgrund/tid). ”Molok” (pengar, personliga förmåner, varor, karriär) är något man offtrar sitt liv åt. Barn får lida när man inte tar hand om dem ordentligt utan tänker närmast på sig själv och hur man bäst kommer framåt i livet. Arbete och karriär är dock viktiga, men barnen, då man har skaffat dem, är de viktigaste i slutändan.

Det var en kärlekshistoria i två olika tidsperioder. Författaren växlar mellan mordutredningen i nuet och en kärlekshistoria ca 100 år tidigare mellan den 60-årige gruvdisponenten Hjalmar Lundbohm och en 40 år yngre skollärarinna Elina Pettersson som har kommit söderifrån med en koffert full med världslitteratur för att arbeta som lärarinna.

Boken är också en tillbakablick på Kiruna på 1910-talet, då exportindustrin baseserad på tillverkande av krigsråvaror byggdes upp i norra Sverige under första världskriget. Det är en intressant och noggrann bekrivning av livet vid malmberget/gruvan och mellan olika samhällsklasser (vem som styr och vem som lyder) samt slitet under usla arbetsförhållanden. Berättelsen går nästan hundra år tillbaka i historien, till en gammal bruksort där unga ogifta kvinnor och arbetarmän inte hade mycket att säga till om. Boken ger en tydling bild av hur hårt och orättvist livet ofta kunde och kan vara. Men boken visar också på att det kan blir rättvisa. Det finns hopp!

Men det var en krimanalhistoria med många mord att redas ut. Vi fick följa med två olika tidsepoker som binds samman i slutet av boken då den nutida mördaren avslöjas och motivet (pengar i form av aktier) kommer fram. Den handlar om girighet och ett hämndbegär som sitter fast genom generationerna. Det tunga arvet bärs av Frans Uusitalo.

Boken är på sina ställen nog ganska rå och våldsam, speciellt då Rebecka tvingas slå ihjäl sin hund Vera under flykten (detta är rätt så överraskande på något sätt att hon gör så här) med Marcus och då Maja dödar Sol-Britt med en hötjuga. Hundens öde kanske inte behagar, var det nödvändigt?!

Händelserna utspelas förr i tiden mellan våren 1914 (då Elina ankommer till Kiruna för att börja arbeta som lärarinna vid gruvskolan) och påsken 1926 då Hjalmar Lundbohm dör. Nutidens händelser (mordet på Sol-Britt Uusitalo och händelserna därefter) sker mellan den 23 oktober och 27 oktober. I början av boken finns ett citat ur tredje Moseboken där utlovas Guds vrede om någon offrar ett barn åt Molok.

Det mest intressanta i boken är, anser jag, hur författaren kan titta in i olika personers och t.o.m. hundars huvud (hundarna har en ytterst viktig roll i boken) och berättade om hur de tycker och tänker inuti, hur de inte säger rakt ut till varandra vad de tänker. Ofta dessa tankar ger handling.

I boken beskrivs att det finns människor (t.ex. kammaråklagare Carl von Post som kallas Pesten av poliskåren och den hårdhänte övergruvfogden Fasth) som gärna lägger skuld på andra, hur de hänsynslöst utnyttjar andra på väg uppåt i sin karriär och hur de knuffar andra åt sidan dvs. kampen om/på arbetsplatser och är giriga. Sådana människor är nuförtiden många till antalet, speciellt i dagens arbetsliv och de blir fler ju längre tiden går då kampen blir hårdare. Men det finns även andra slags människor (i boken) som känner kärlek och visar omsorg.

Men det är även en bok om offer, om hur man offrar olika saker i sitt liv för att bli/vara någon annan/något annat, hur man väljer och sätter framom. Och kanske ångras eller gottgör efteråt.

Jag lyssnade även på ljudboken vid sidan av bokläsning. Och jag tyckte mycket om när författaren själv läste. Hon hade ett så tydligt uttal och en tydlig artikulering. Det var en stor glädje att lyssna på henne.

Miljön i boken är byn Kurravaara nära staden och gruvsamhället Kiruna uppe i svenska Norrland. Åsa Larssons hjälten är kammaråklagare Rebecca Martinsson som bor med sina hundar och polisinspektör ”dvärgpolisen” Anna-Maria Mella. Rebecka har två hundar, har sin i Stockholm bosatta pojkvän Måns, som hon jämt tvivlar på, sin lojala granne Sivving, och sin vän hundpolis Krister som i slutet av denna bok blir mer än vän. Krister har öga på Rebecka, men han är lite blyg. Krister som har fått ansiktet förstört efter en brännskada är raka motsatsen till den urbana och karriärsugna Måns som beskrivs som en trist personlighet.

Berättelsen börjar med att en björn anfaller en hund och hinner äta upp allt utom huvudet, innan björnen skadskjuts så att den springer i väg från hustomten. Strax efteråt hittas Sol-Britt Uusitalo brutalt mördad i sin säng i sitt eget hem Kurravaara. Sol-Britt har tagit hand om och skött om sitt mobbade barnbarn Marcus som sedermera spelar en viktig roll i berättelsen. Marcus är en sjuårig pojke (arvtagare) som har gömt sig för mördaren. Han hittas sovande i en lekstuga efter att han flytt från huset genom övre våningens fönster. Han är vettskrämd och minneslös. När han hittas vill han bara vara hund (leker vildhund med Krister). Marcus har kanske sett mördaren, tror man. I slutet känner han igen mördaren.



När björnen fällts av ett jaktlag i byn Lainio uppe i Norrland, hittar man hundrester i dess inälvor, men även ett ben på en man. Mordet på den här mannen Frans Uusitalo förbinds nu med disponenten för malmgruvorna i Kiruna Hjalmar Lundbohm. Författaren skriver ”Det är som att den tiger om en hemlighet.” Den av björnen uppätne 90-årige (född 1916) mannen ter sig vara Hjalmar Lundbohms oäkte son Frans, som denne aldrig godkände, men lämnar tre aktiebrev efter sig åt honom.



Till en början leder kammaråklagare Rebecka Martinsson förundersökningen, men hon blir bortkopplad från utredningen och hennes bistra och grova kollega Carl von Post trampar in som ställföreträdare. Rebecka tycker att samma familj har utsatts för alltför många våldsamma dödsfall och hon börjar på egen hand forska och utreda kring mordet på Sol-Britt och ett antal konstiga dödsfall inom en och samma familj. Rebecka kommer fram till att det måste finnas ett samband mellan mordfallen. Lösningen på /motivet till de nutida våldsbrotten/-utövningarna hittas i historien, långt tillbaka i tiden vilket ofta är fallet när det gäller mord.

I slutet av boken skriver författarinnan själv att Hjalmar Lundbohm har levt på riktigt, men allt annat är uppdiktat.



Ord Förklaring enligt SAOL Sida

bottenskyl(a) 1 få/ha bottenskyl i hinken/korgen (när man plockar bär) 29

strak (prov.) stel, styv 34

maska 1 ögla i stickning, ruta i nät 38

apport [å] interj. till hund; leka apport 62

plutig plutande, trutande (om mun) 75

hötjuga 1 grep(e) 2 92

matrona 1 fet och värdig äldre gift kvinna 102

klinka 1 stängningsanordning för dörr; skinka hos en människa 103

slagdänga 1 populär visa 106

kåsa 1 dryckeskärl 106

höta II göra en hotande åtbörd med handen 110

knixa I niga 112

bringa 1 bröst hos djur el. (vard.) hos person 120

skare, -n hård skorpa på snö 145

omlott [å] el om lott adv. med en kant av ett tyg täckande över en annan 175

boss, -et avfall av hö el. halm; skräp 227

gitta IV bry sig om, orka, idas 229

ruelse djup ånger 232

gruff 5 (vard.) bråk, gräl 245

svål tjock hud på huvudskål el. på fläsk; översta jordlager med gräsrötter 321



Det är svårt att välja ut vilken av böckerna/filmerna bahagade mig mest. Alla var på sitt sätt mycket bra. Nesser och Larsson var nya författare för mig. Om jag måste välja, står valet mellan Nesser och Larsson - så väljer jag Åsa Larsson. Beskrivningen, språket, intrigen, stämningen…Men Tuva Novotny är nog söt! Måste se hela serien med filmatisering av Lang.



Essän om förövarna och våldet i fem romaner

Temat i essän är mord-/våldsmiljöer d.v.s. hur mördare, mordoffer, mordvapen och -sätt samt mordplatser beskrivs i respektive bok.

I Maria Langs bok är en typisk deckare med många mordmisstänkta i ett litet sällskap och komplicerade människorelationer/intriger, typiskt för Agatha Christies deckare med många pusselbitar som sprids över på ett bord. En idyll spricker, (en) mördare går lös (a). Ofta uppstår det något utomstående hinder så att detta lilla samlade sällskap inte kan kontakta den yttre världen (t.ex. väder, i detta fall startade inte en båtmotor och sedan förlorade de båten helt och hållet).

Puck är i huvudrollen i boken (men även i filmen). Det är egentligen Puck som kommer på motivet till morden. I filmen är det midsommarfirande på Rutgers sommarställe på en avlägsen ö. Puck hittar första liket (Mariannes) under en gran efter sin morgontidiga simtur. Liket på Marianne försvinner även i filmen, men hittas senare under en eka vid stranden. Puck och Eje hittar Georg liggande i vattnet vid klippstranden dödad med ett skjutvapen (Rutgers Luger). Eje reparerar motorbåten och får igång den, men Carl Herman försöker fly med den och faller överbord, båten försvinner ur sikte. Eje simmar efter hjälp och kommer med polisen till ön. Ann gör självmord efter det att Rutger har yttrat att han bara har älskat Marianne.

Första offret hittas under en gran i ett skogsparti av Puck Ekstedt i hällregn. Liket hittas redan i början av boken (sidan 46) då alla gäster hade kommit till Ön. Det här är vanligt i denna typ av romaner. Ofta kommer flera mord, också i detta fall. Marianne hade blivit strypt (filmen slogs hon ned med en sten och stryps). Liket försvinner men hittas efteråt liggande i vatten.

Puck har sökt skydd för hagelregn och hamnar under ett tätt barrträd där hon av en slump hittar en kvinnokropp. Offret heter Marianne Wallman. ”En mörk hårslinga över en naken arm, en röd sidenscarf som ett blodogt rep omkring en mycket vit hals och ett par svarta ögon, som till hälften trängde ut ur sina hålor. Det rådde intet tvivel om att Marianne Wallman var död – strypt med den röda scarf hon själv brukat bära över sina vackra axlar” (Lang 1991, 46).”Marianne har blivit mördad. Och det måste vara någon av oss, som är mördaren!”, pustar ut Puck (Lang 1991, 49).

Innan polisen med Christer Wijk anländer till Ön för att utreda Pucks fynd försvinner liket. ”Den bartäckta marken under granvalvet var absolut tom” (Lang 1991, 57). Och liket hittas sedermera kastad i vatten. Man tvivlade på Puck, men ”vi var lite misstänksamma mot dig i början, men det hoppas jag du har förlåtit oss. Förresten har vi visst inte talat om för dig att Mariannes lik visade tydliga spår av att hon hade blivit strypt innan hon blev slängd i sjön.” (Lang 1991, 181)

Marianne försökte lämna Ön, men gjorde det aldrig förrän hon mördades. Också George Malm hittas dödad genom ett skott i bröstet och flytande i vatten. Mördaren hade efter skottlossning rullat ned kroppen över en brant med Mariannes röda scarf fastknuten om dennes hand. ”Ett mord till…Georg Malm har blivit skjuten”.(Lang 1991, 114) ”Alla vet att du äger en revolver, Rutger” (Lang 1991, 114). George och Marianne hade ett kärleksförhållande och de tänkte träffa varandra i Båstad, och det borde förhindras.

Författaren själv frågar med Christers röst i boken. ”Säg mig, vad skulle ni tänka er att det kunde finnas för anledningar att mörda Marianne Wallman”. Puck svarar.”Kärlek, svartsjuka, hat..” (Lang 1991, 81).

På sidan 179 för överkonstapel Berggren ett viktigt resonemang.”…En normal individ kan naturligtvis begå ett mord om hon känner sig hårt pressad och de brutala instinkterna tar överhand. Men ett andra och ett tredje? Jag börjar bli rädd att den vi letar efter är mycket lite normal människa…”

Många av besökarna på Ön blir mordmisstänkta i boken/filmen, kärleks- och parförhållandena mellan dem hade varit många. Motivet till brotten är kärlek mellan två kvinnor (mellan Viveka och Marianne) och något slags svartsjuka (Vivekas på George Malm och Viveka) på den här kärleken.

På sidan 203 replikerar Christer Wijk: ”Viveka Stensson, jag anklagar dig för dubbelmord- på Marianne Wallman och på George Malm.”

Christer förklarar på sidorna 204-207 hur allt gick till, men Viveka fyller på ”Det är sant att jag mördade Marianne i ett anfall av svartsjuka. Men det var inte Rutger jag älskade. Det var Marianne. (Lang 1991, 207). Christer redogör för händelserna: ”Jag tror att mordet var ganska oöverlagt, men jag tror också att det kom som en befrielse och en utlösning av känslor, som legat instängda i åratal…” (Lang 1991, 204)

Mörderskan (Viveka Stensson) tog sitt eget liv med en överdos av mediciner i slutet av boken och dog under båtresan till fastlandet. Hon kände sig hotad i form av polisförhören och försökte iscensätta ett mordförsök på sig själv genom att såpa trappan ner till husets källare (Lang 1991, 206).

Christer Wijk sade en viktig sanning i filmen som lyder ungefär så här:”Mördaren kan alltid sökas i närheten”.

Roseanna av Sjöwall och Wahlöö, en bok om ett mord. Det här är en typisk polisroman där polisen febrilt jagar efter mördaren och försöker hitta indicier för att kunna förknippa någon med dådet. Bit för bit avslöjar man förövaren. Man använder sig av förhör, husrannsakan, tekniskt bevismaterial på ljud och bild samt ögönvittnen. Problemet är att det inte finns något ögonvittne som har sett det aktuella brottet på båten och det nattliga rullandet över relingen. I början var polisen inte mycket att börja med. Det finns bara den brutalt mörade kroppen i vattnet men med hjälp av polisiärt arbete, också internationellt, får man lite kött på benen.

En amerikansk tjej på sommarresa i Sverige mister livet med anledning av ett våldsbrott på en kanalbåt längs Göta kanal. Hon hittades slängd i sluttbassängen nedanför slusstrappan i Borenshult. Roseannas lik hittas redan på den första sidan av romanen (sidan 5). ”Man fick upp liket den åttonde juli, strax efter klockan tre på eftermiddagen”. Död genom strypning i samband med grovt sexuellt övervåld. Svåra inre blödningar.” (S-W 1990, 9)

Roseannas identitet var länge okänd, ingen tycks sakna henne. Martin grubblar över detta:” Vem var hon, vad hade hon tänkt, hur hade hon levt? Vem hade hon mött?” (S-W 1990, 19). Hon beskrivs:”Naken och utlämnad, med smala axlar och det svarta håret i en slinga över halsen…Hon var ung och han var säker på att hon hade varit vacker”.(S-W 1990, 19).

Roseanna ”for hemifrån i början av maj. Skulle vara två månader i Europa. Första gången hon reste utomlands. Hon for ensam. …På kortet skrev hon att hon skulle göra en båtresa. En sorts kryssning på insjöarna genom Sverige…Hon kom alltså med kanalbåten (S-W 1990, 46-47). Med hjälp av kanalrederiet får Beck veta att hon hade rest på Diana och finns på passagerarlistan ”McGraw, R, miss, USA:Singlecabin A7.” (S-W 1990, 50). Det fanns 86 personer ombord, varav 18 tillhörde besättningen (S-W 1990, 93)

90 dagar gick innan hennes identitet lyckades fastslå i boken av den amerikanske polisen Kafka. ”Roseanna McGraw,…Bibliotekarie… i Nebraska”(Sjöwall-Wahlöö 1990, 42)…Hon är tjugosju år..(S-W 1990, 47)

Roseannas vänner och bekanta förhörs i Amerika, men plötsligt hittar man en gammal sexförbrytare Karl-Åke Eriksson-Stolt som arbetat som eldare på Diana. (S-W 1990, 77). Även han förhörs och blir den huvudmisstänkte. Under förhöret ställer Beck alla korten på bordet: ”Kvinnan på bilden är Roseanna McGraw. Hon var amerikanska och passagerare under Dianas första resa från Stockholm den tredje juli i år. Den resan försenares Diana ett halvt dygn, först på grund av dimma söder om Oxelösund och sedan av ett maskinhaveri. Ni har redan bekräftat att ni var med på den resan. När båten tio timmar efter tidtabellen angjorde Göteborg fanns Roseanna McGraw inte med.” (S-W 1990, 85). ”Jag har inte mördat nån!”, ropar han.

Med hjälp av båtresenärnas videosnuttar hittar man en ny misstänkt. ”Till vänster om och tätt intill henne hade funnits en annan människa. En man i sportmössa. Han var huvudet högre än hon” (S-W 1990, 109).

Patrullerande konstapel Lundberg från Klarapolisen identifierar den här mannen på bilden . Mannen på Göta kanal (S-W 1990, 127). Mannen jobbar på J.A.Erikssons Åkeri & Express. Han börjas skuggas av polisen. Den misstänkte heter Folke Lennart Bengtsson, expeditionsföreståndare, f. 6/8 1926 i Gustaf Vasa förs., Stockholm, Ogift (S-W 1990, 135). Mannen förhörs och det kommer fram att han hade varit ombord på Diana, men som däckpassagerare (en kort sträcka vilket inte registreras). Han hade träffat, pratat och umgåtts med Roseanna under båtresan precis innan hon försvann. Beck gillrar en fälla åt mannen och poliskonstapel Sonja Hansson får spela ett kvinnligt lockbete. (S-W 1990, 152). Efter en utdragen skuggning lyckas de gripa honom när han förgriper sig på Sonja. Martin Beck hade jagat den här mannen i sex månader och nitton dagar. (S-W 1990, 177).

Motivet börjar komma fram:”På natten dödade ni henne i hennes hytt och kastade över bord”, konstaterar Beck (S-W 1990, 179). Mannen hade tidigare anstastat/skadat en annan kvinna (Siv Lindberg) och tyckte för övrigt att kvinnorna förödmjukar honom. ”De där var inga kvinnor…som djur…helt utlämnade åt…åt sina lustar var de utlämnade.” (S-W 1990, 180) och han fortsätter:”Hon trängde sig på. Stod bara kvar och pratade och skrattade. Hon var likadan som alla andra. Skamlös.” (S-W 1990, 182). ”Jag har rätt till mitt eget liv. Ja men inte till andras”, konstaterar Beck. ”Hon förtjanade det. Det var hennes fel, inte mitt”, säger Folke Bengtsson och erkänner brottet (S-W 1990, 184). Polisen hade också hittat bevismaterial tillhörande Roseanna samt sönderrivna kvinnobilder ur sextidningar gömda i kakelugnen i Bengtsson lägenhet. ”Jag straffade henne. Förstår ni inte? Hon måste straffas, hon var liderlig och skamlös.” (S-W 1990, 186) Det kommer inte helt fram varifrån detta kvinnohat kommer. Det finns bara i förövarens hjärna (och han har ggjort det förut och våldsam till naturen) och sitter hårt. Han har ett brutalt sinne, men är det sinnesjukt?

Författarna klargör livets tillfälligheter: ”Roseanna McGraw hade rest till Euroa. På en plats som hette Norsholm hade hon mött en man, som tänkte fara till Bohuslän och fiska berggylta. Hon hade inte träffat honom om inte båten fått maskinhaveri och om inte serveringspersonalen flyttat henne till ett annat bord i matsalen. (Sjöwall-Wahlöö 1990, 188). Små saker kan avgöra mycket i livet.

Henning Mankells bok ”Innan frosten” är också en polisroman, men en lite modernare sådan än Roseanna. Det handlar om en förintelse- och domedagssekt som hämtar sin handlingsstyrka och sitt berättigande ur Bibeln. För att uppnå sina mål tar sekten till våldsbrott av ganska grymma slag (brinnande svanar, ungtjurar och ett brutalt mord av kulturgeograf Birgitta Medberg, rån av dynamitlast). Filmen är t.o.m. grymmare än boken (hängning av en kvinna och borttagning och dunkningsförsök av ett litet barn samt en brutal skottlossning i slutet av filmen).

Själva berättelsen börjar den 21 augusti 2001, men det hela går tillbaka i tiden fram till november 1978 och i Jonestown och pastor Jim Jones. Berättelsen tar slut den 10 september.

Medhjälparen till huvudförövaren Erik Westin, Torgeir Langaas spåras till Köpenhamn, en norrman om vilken Erik W berättar:”Men han behövde Torgeir för den stora uppgift som väntade honom. Torgeir var den ende i hans armé som han inte kunde ersätta.” (Mankell 2002, 441). Anna Westin och Zebran med sonen presenteras i boken (Mankell 2002, 22-23), de kommer senare att ha en viktig roll i berättelsen.

Far-dotter Wallander med kåren jagar efter denna grymma sekt som lämnar små spår efter sig och med ett hårt polisarbete hittar man så småningom motivet till brotten och förövarna kan fångas och deras övriga brott förhindras innan det blir fler offer. I den här romanen var förövarna hela tiden ganska nära polisen. ”De gick runt sjön utan att hitta några spår av döda svanar. Ingen av dem märkte att någon följde deras promenad genom linsen på en kikare.” (Mankell 2002, 29).” En man som inte ville uppge sitt namn eller varifrån han ringde och som talade oklar dialekt” var deras första ledtråd (Mankell 2002, 28). Även Birgitta Medberg kommer dem nära och hittar Bibeln i en skogskoja innan hon blir nedslagen. Bibeln spelar en viktig roll i romanen. ” Det fanns ett namn skrivet på insidan av pärmen. Men det vat överstruket. Bibeln var grundligt läst, bladen var tummade och trasiga. Olika verser hade strukits för.” (Mankell 2002, 88) Jag har tolkat två rader. sa Nyberg. Det verkar som om den som skrivit inte är nöjd med det som står. Det tycks som om någon har försökt förbättra Guds ord.” (Mankell 2002, 140

Den mystiske Erik Westin kommer in i bilden. Han är borta sedan 24 år, försvunnen, men Anna, hans dotter saknar honom och plötsligt berättar Anna för Linda att hon har sett honom på öppen gata framför ett hotellfönster i Malmö. ”Han har gett sig av för att aldrig komma tillbaka” (Mankell 2002, 37), berättar Henrietta, Annas mor. Sedan försvinner Anna, det ser ut att det gäller tre personer; Anna, Erik och en man med norsk brytning (Torgeir Langaas som hade försvunnit från Norge) bosatt i Köpenhamn.”Minorna, farorna, minorna, farorna” d.v.s. meddelandet som Linda hittar i Annas lägenhet (Mankell 2002, 64) betyder en hel del i boken, men speciellt i filmen. Annas relation till hennes återfunna far spelar en betydande roll. Linda redogör för Annas beteende: ”Hon längtade efter sin far hela sitt liv, sa Linda. När han sist kom vägrade hon tro annat än att han hade rätt, vad han än sa eller gjorde”. (Mankell 2002, 487)

Eriks sinne för rastlöshet och orolighet beskrivs av hans hustru, Henrietta: ”Han fortsatte att söka efter det som skulle bli den stora meningen med hans liv.” (Mankell 2002, 77) Erik berättar om sitt stora uppdrag i Sverige:”Men han hade redan bestämt sig. Tomrummet hade bara temporärt lindats under alla de år han levt tillsammans med Sue-Mary (i Cleveland). Han hade ett uppdrag att utföra. Tankarna och den stora planen hade mognat…Han skulle lyfta svärdet mot den stora tomhet som omgav honom, tomheten efter en gud som blivit allt svårare att upptäcka” (Mankell 2002, 189-190). Han för talan vidare: …kristenhetens verkliga ansikte, ska åter fladdra i täten för mänskligheten. Vi söker en försoning som måste komma till stånd mellan människorna och Gud och tiden är inne nu”. (Mankell 442-443) Däri är det frågan om något slags religiös fanatism som krossar alla som tycker på ett annat sätt: ”Vi kommer att med största beslutsamhet krossa allt motstånd”. (Mankell 2002, 443) ”Den som begår en synd och dödar en annan människa måste ta sitt straff. Det finns bara en rättvisa och den finner vi i Bibeln”, säger Erik när han talar med Anna om Zebran och aborten.

I slutet av boken tar Erik, Torgeir och Anna både Linda och Zebran till fånga med avsikt att döda dem båda. Samtidigt sänder de lastbilar lastade med dynamit till domkyrkorna. Men Kurt kommer med beväpnade styrkor till undsättning och Anna dödades av ett skott från Eriks vapen. Både Torgeir och Erik lyckas rymma ur kyrkan. (Mankell 2002, 483-484). Det avslöjas också att Anna ångrade sig och polisen kunde spåra deras säte med hjälp av Annas mobiltelefon. (Mankell 2002, 485), men att hon vid ett tidigare skede hade för avsikt att döda Linda, men vågade inte. (Mankell 2002, 474)

Linda frågar (Mankell 2002, 485): ”Varför gjorde dom det där?”- ”Därför att dom trodde på Gud och älskade honom”, svarade Kurt.

Linda Wallander är nu färdig med sin polisexamen och har kursfest, men hon har ännu inte börjat arbeta som polis Ystad, utan några veckor kvarstår tills hon kan börja arbeta med sin far på riktigt. Trots det är hon intensivt med i den här utredningen och huvudgestalten i den här romanen. Jag hittade en djupgående och vis lärdom när Kurt lär sin dotter att hon måste vara beredd på det mesta i polisarbetet: ”Att poliser inte tror så mycket. Dom vill veta. Men dom är samtidigt beredda på att någon ringer in en uppgift om brinnande svanar. Och att det visar sig vara sant.” (Mankell 2002, 29)



Håkan Nessers bok om herr Roos och hans nya och yngre väninna är egentligen ingen riktig deckare eller polisroman även om polisen jagar efter en person/personer som har dödat en ung man. Det hela händer under ett par månader på sensommaren/hösten, mellan augusti-oktober 2008. Två våldsbrott sker i romanen. Romanen går ut på att herr Roos vinner på toto, köper en stuga ute i skogen och början leva ett annat liv vid sidan on sitt trista vardag. Han har ett speciellt förhållande till sin far.

Poliskåren (med poliserna Barbarotti och Backman i spetsen) börjar utreda fallet med ett lik som hittas i närheten av herr Roos nya torp invid jordkällaren i Lograna.

En dag vinner herr Roos pengar på hästspel, och utan att säga till sin familj, säger han upp sig från jobbet och köper ett torp ute på landet. På detta ställe kan han få rå sig själv. På det avsides torpet kan han slippa undan frun och hennes två döttrar, leva livet utan sitt trista jobb och sin chef. Han vill bara få vara Ante Valdemar Roos och se vad allt detta skulle kunna innebära. Han älskar sitt fina torp och sitt nya liv. Han är fri från alla världens bekymmer och gruvar sig för stunden då han måste åka hem till middagen. Allra värst gruvar han sig för helgerna då han måste spela familjefar. Han är bunden till frun, hennes döttrar, jobbet, umgänget och hemmet, men inte längre; det nya livet väntar.

En måndag när han kommer till torpet upptäcker han att någon annan befunnit sig där under hans frånvaro. Han märker att det har varit en kvinna när han ser på saker som är frånsprungna, och tvärt emot vad han tror han ska känna, så känner han glädjen att gro över att någon annan hittat hans torp. Till och med ett litet hopp spirar om att denna person i fråga kanske tänker stanna ett tag.

Händelseförloppet börjar rulla framåt då en ung kvinna, Anna, som är på rymmen från ett närbeläget behandlingshem dyker upp till Roos stuga. De blir snart vänner, trivs bra ihop trots ålderskillnad, men det finns ett bekymmer. Problemet uppstår då den unga kvinnans f.d. kille får veta genom Annas mor var de befinner sig och han kommer till stugan. Han blir nedslagen och dödad av Anna eller ?. Var det nödvärn och vilkendera av dem slog honom ihjäl?

Valdemar och Anna åker ut till Europa, men Anna tänker febrilt: ”vad är det som händer? vad håller jag på med? Jag sitter i en bil tillsammans med en nästan 60-årig man, som jag känt mindre än en månad. Vi är på väg söderut, vi bor på olika pensionat och hotell och vi har mördat en människa. Vi är på flykt. Jag har mördat en människa.” (Nesser 2008, 356)

Det dröjer en ganska lång tid innan liket hittas av polisen. Valdemar har börjat agera lite konstigt, tycker hans hustru. Hon ber polisen om hjälp för att hitta honom. Polisen börjar utreda Valdemar Roos försvinnande och hittar så småningom spår efter honom. Polisen spårar honom till det avsides torpet där liket på Steffo hittas.

Under flykten konstaterar Herr Roos till Anna: ”Nu har de hittat honom. Nu är de ute efter oss.” (Nesser 2008, 361) Flykten fortsätter och läsaren tycker lätt synd om det flyende paret; herr Roos kör och Anna sover skadad.

Anna skadar sig allvarligt i intermezzot med pojvännen Steffo då denne slog henne i huvudet med ett järnrör utanför torpet. Hon sover långa timmar på bilens baksäte under flykten innan hon blir så sjuk att hon blir intagen på sjukhus för vård. En tysk polisman skadas då han försöker stoppa det omaka flyktparet. (Nesser 2008, 448) Han ligger i respirator, är medvetslös,…nedslagen med någon sorts trubbigt föremål. Vet inte om han kommer att klara sig eller inte. (Nesser 2008, 448)

Anna klarar sig med livet i behåll, men Ante Valdemar Roos tar sitt eget liv. Eller gör han det? Före sitt självmord lämnar han efter sig ett avskedsbrev där han utförligt skriver om flykten och om sitt liv samt erkänner alla brotten: ”Men jag inser nu att denna goda tid är över, och väljer dö för egen hand…” Det harmoniska och goda livet med torpet och Anna var nog kort. Han hann inte riktigt bryta av, chansa, ta nya steg, men han hann ta avsked från sin son. I avskedsbrevet erkänner han att han har fyra liv på sitt samvete: Steffo som hotade Anna, polismannen på raststället (handlade i panik), sitt eget liv och Annas liv på ett lite annorlunda sätt .(Nesser 2008, 495)



Åsa Larssons ”Ett offer åt Molok” är en mångsidig och mångfasetterad polisroman om ett arv (aktier) som mordmotiv och arvingar. Hela den långa familjetragedins slutakt sker under en vecka i oktober (mellan den 23 oktober-26 oktober).

I början av boken lyfter författaren fram ”Molok”, en biblisk figur, som hon berättar hade i sitt minne då hon skrev den här romanen. Hon skriver: ”Och om folket blundar för att man offrar ett barn till Molo, ja då kommer hela hans slält att drabbas av Guds vrede…Jag tänkte på det när jag skrev den här boken. Att offra barn för framgång, för denna världens ära.”

Det sker många våldsbrott i romanen: i den förgångna tiden: mordet på Elina genom strypning på klassrummet i skolan och då övergruvfogde Fasth sugs in i malmkrossen samt i nuet : mordet på Frans genom skott, smitningsolyckan därvid Sol-Britts son dog (påkörning och dödsvållande), mordet på Sol-Britt genom en hötjuga i hennes säng, mordförsöket på Marcus (Vildhunden), den mordmisstänkte Jocke Häggroth som hoppar ut genom sjukhusfönstret (uppjagad av von Post) och Maja Larsson, mördaren, som själv springer ner till älven och drunknar.

Motivet till brotten är arvet efter disponent Hjalmar Lundbohm och pengar däri. Hjalmar ger ett kuvert med aktierna i till Flisan, disponentens hushållerska. ”Väl kikar hon i kuvertet. Där ligger ett brev från Lundbohm och tre ark med rubriken ”Share Certificate Alberta Power Generarion”…hon tänder i spisen och tänker att hon skall elda upp alltihop…och där blir de liggande” (Larsson 2012, 366) Hur många människoliv och –öden Flisan skulle ha kunnat rädda genom att bränna aktiebreven då?! Frans Uusitalo hittar sedan aktiebreven (och brevet där Lundbohm skrev att han överlät aktierna på sin son Frans) i en låda, och har i början ingen aning om aktiernas reella värde räknat i dagens pengar.

Brotten var våldsamma, mycket hat insyltat i dem. Motivet härstammar från familjehistorien som berättas på ett intressant sätt i boken. Motivet är pengar, arv i form av gamla aktier som har stigit i värde under årens lopp. Mördaren vill röja undan alla arvtagare i följd. Anna-Maria Mella säger:”Maja kunde inte ärva Sol-Britt (som hade tillgång till Frans arv, men inte visste aktiernas värde), de var kusiner. Kusiner ärver inte. Men om det inte finns barn eller barnbarn (Marcus) eller syskon eller syskonbarn, då kan en moster ärva. Majas mamma var Sol-Britts moster. Så hon började med Sol-Britts son…men så fick hennes mamma levercancer. Då måste hon plötsligt skynda sig. Hon sköt Frans i skogen. Stal ett gevär från en jägare och återställde det.” (Larsson 2012, 375) Anna-Maria fortsätter berätta:”I komposten (hos Maja) hittade vi en död hund i en plastsäck.Sol-Britts och Marcus hund. Och så satte hon in marschallen i hundkojan då Marcus sov där..En perfekt olycka…När Marcus överlevde Sol-Britt var det kört. Majas mamma skulle aldrig ha ärvt Sol-Britt. Det är dödstillfället, inte bodelningstillfället, som räknas. En moster är tredje arvsklassen…Marcus ärvde Sol-Britt i samma sekund som hon dog. Om Maja hade dödat honom senare skulle Marcus mamma i Stockholm ha ärvt honom. Marcus måste dö samtidigt som Sol-Britt eller före henne för att Majas mamma skulle kunna ärva. Hon missade det” (Larsson 2012, 376)

”Maja har tänkt sig att alla ni (Örjan, Sol-Britt, Marcus, Frans) ska vara borta och att hennes mamma ska ärva Sol-Britt. Sedan kan hennes mamma dö så ärver Maja henne. Maja vill ha allt.” (Larsson 2012, 355)

Det var egentligen Örjan Bäck, Sol-Britts halvbror som umgicks med Maja som sist och slutligen räddar både Marcus och Rebecka ur Majas händer. Det var dramatik då en bild på Örjan kom på Rebeckas mobil (Larsson 2012, 347) och Rebecka var hos Maja ute på vildmarksstugan. Och flykten med Marcus: ”Hon är noga med att undvika snöfläckarna. Får inte lämna spår. Om hon bara kan ta sig en bit längre in i skogen, så kan hon gömma sig någonstans. Skicka ett sms efter hjälp. ..Hon har glömt Vera. Hon kan inte gömma både ett barn och en hund….Maja har hittat Veras spår…Det finns ett sätt. Ett fruktansvärt sätt... En gren… Och Vera kommer… (Larsson 2012, 359-361). Hon dödar hunden med en tjock gren. (Larsson 2012, 368)

Rebecka försöker övertala Örjan: ”Hon skulle redan ha dödat dig om hon inte hade behövt dig. Jag tror du är hennes reservplan”. (Larsson 2012, 355)

Anna-Maria Mella berättar om Majas öde: ”När vi kom ikapp sprang hon ner till älven. Simmade ut…Strömt och nollgradigt. Hon klarade det inte. Drev iland tjugo meter nedströms. Tintin (hunden) hittade kroppen direkt.” (Larsson 2012, 374)

Aktiebreven värda tio miljoner hamnade hos Rebecka. ”Ingen har sett aktierna” (Larsson 2012, 383) De vill inte visa dem för Marcus mamma. Ett lyckligt slut: Krister, polisen, lovar ta hand om Marcus.

Har man läst en massa deckare och polisromaner, kan det inte vara helt omöjligt att gissa sig fram till eller ha lite känn på (medan man läser) vem mördaren kan vara. I den här boken avslöjas hon först i det hissnande slutet, men något sätt är denna Maja nära till allt det onda, men samtidit tillräckligt långt borta. Det finns ett ögonvittne till mordet på Sol-Britt, Marcus, en liten pojke som hans mamma inte vill ha och har lämnat honom. Pojken har bott hos sina farföräldrar och tvingas nu se hur hans farmor blir brutalt dödad. Men pojken kan inte prata om själva händelsen, kanske kommer han inte riktigt ihåg, förrän han igen ser mördaren i huggande ställning och känner igen henne: ”Hon högg i marken med en spade… Marcus tvärstannade… Han hade sett figuren vid båten förut… Högg farmor” (Larsson 2012, 329)

Då en människas liv förändras eller när hon själv ta vara på tillfäller och försöker förändra sitt liv, bryta av, ge sig ut på resor, eller börja på nya banor, sker det ofta något oförutsett, åtminstone i deckargenren. I allmänhet kan livet bli bättre eller värre, men då kan det också ske brott.